Gammelgården

Förr i världen var det liv och rörelse på bondgårdarna. Där bodde både bondfamilj och tjänstefolk. Varje byggnad hade sin funktion i naturahushållningen och varje årstid hade just sina speciella arbeten som skulle utföras. Gå varsamt fram på Gammelgården, stanna en stund. Om du lyssnar riktigt noga kan du kanske höra gångna släkters prat och skratt, vävstolens dunkande, vedyxans hugg, slagornas taktfasta slag från rian, åran som för fiskaren hemåt över vattnet.

Du är varmt välkommen till Gammelgården, Ingås hembygdsmuseum.

Gammelgården i sommarskrud

Tanken på ett hembygdsmuseum i Ingå är gammal. Vid socknens 600-års jubileum år 1936 fattade så kommunfullmäktige beslutet om att Ingå Gammelgård skulle anläggas mellan ån och ”Pappas kullen” på Hagalunds mark. Syftet med Gammelgården skulle vara att undervisa i gamla seder och bruk och berätta om socknens utveckling. Byggnaderna skulle framhäva bygdens stil och byggnadsskick. Alla föremål, som folk önskade donera, skulle omhändertas och förvaras. Gammelgården skulle förbli i kommunens ägo, men helst skötas av frivillig arbetskraft. I enlighet med dessa principer skred man till verket år 1937.

Gammelgården

Ända från början var Gammelgårdens viktigaste uppgift att bevara den gamla allmogekulturen och sprida kunskap om den. Man vill också visa sin tacksamhet, uppskattning och vördnad för förfädernas verk och väcka insikt och förståelse för tider, skick och bruk som svunnit hän. Man önskar bevara intresset för hembygdsvård, byggnadsskick och hantverk.

Många är det, som under årens lopp hjälpt till vid uppbyggandet av Gammelgården. Främst bör dock nämnas Ola Westman och Björn Hildén.