Örtagården på Gammelgården
I Örtagården på Gammelgården finns ett 30-tal örter och medicinalväxter. Örtagården finns väster om Mannbyggnaden.
Här följer korta beskrivningar om örterna som finns på Gammelgården.
Anisisop
Basilika
Ocimum basilicum
Basilikan är en av de mest populära kryddorna. Skörda basilikan ovanifrån genom att klippa av ett eller flera bladpar på stjälkarna.
Användning: Basilikan är bäst som färsk. I vissa kryddböcker står det att den inte kan torkas med bra resultat, men den tycks ändå fungera alldeles utmärkt. Undvik att koka de färska bladen. Tillsätt dom sist eller strax före serveringen. Basilika passar bra till fisk, fågel, kött, grönsaker, sallader, såser och marinader. Tomat och basilika passar mycket bra ihop. Man kan också krydda vinäger och brännvin med basilika.
Förvaring: Bladen kan torkas eller djupfrysas.
Citronmeliss eller hjärtansfröjd
Melissa officinalis L.
Citronmeliss är en flerårig växt som brukar den breda ut sig en hel del. Bladen avger en doft av citron om man gnider dem mellan fingrarna. Blommar med små, vita och oansenliga blommor. Bladen kan skördas under hela växtsäsongen. Smaken är bäst före blomningen.
Användning: Bladen kan användas färska, frysta eller torkade. Citronmeliss passar till t.ex. kött, fågel, fisk, såser, sallader och omeletter. Ett te av citronmeliss är en utmärkt dryck. Man kan också blanda pepparmynta och citronmeliss. Sötsätt gärna med honung. Brännvin kryddat med citronmeliss kallas Hjärtansfröjd.
Dragon
Artemísia dracunculus L.
Dragon är en flerårig, aromatiskt doftande växt som kan bli en meter hög. Den får mycket små gröna blommor. Bladen är små, smala och helbräddade blad medan de andra arterna i släktet malörter (Artemisia) har flikiga blad.
Användning: Skörda blad efter behov under hela växtsäsongen. Dragon får kraftigare smak som torkad än som färsk. Den är en god krydda i tartar-, hollandaise-, och bearnaisesås. Passar också till ägg- och fiskrätter, kyckling, tomatsallad, soppa m.m.
Förvaring: Den bör torkas snabbt. Djupfrysning fungerar också bra.
Fingerborgsblomma, fingerborgsört, fingerhatt eller biskopsmössa
Digitalis purpúrea L.
En mycket giftig medicinal- och prydnadsväxt.
Innehåller: Toxiner som består av glycosider som kraftigt påverkar hjärtat, och som inte har något motgift. Dödliga doser för vuxna är 2-3 g torkade eller 20 g färska blad. Förtäring irriterar munnens och magens slemhinnor, och förorsakar illamående, huvudvärk, svindel, synstörningar, ljusskygghet samt hjärtarytmi. Dödsfall åtföljs på grund av hjärtflimmer.
Användning: Fingerborgsblomman är ändå en viktig medicinalväxt mot hjärtinsufficiens. Används i homeopatiska preparat som hjärtmedicin samt bot mot depression, sömnlöshet, migrän och njurbesvär. Som läkemedel används på hösten plockade blad. Botemedlet får ej tillredas eller användas på egen hand i hemförhållanden.
Gräslök
Állium schoenóprasum L.
Växten odlas allmänt, men den växer även vilt på Östersjöns alla stränder.
Förvaring: Den kan torkas för kommande behov.
Användning: Gräslöken lämpar sig som krydda i de flesta maträtter, såsom i sallader, soppor, fisk, aromsmör, färskost, äggrätter, grillat kött m.m. Den är aptitretande, främjar matsmältningen, avvärjer anemi och inflammationer.
Gurkört eller stofférblomma
Borago officinalis L.
Innehåller: Bladen innehåller mineralsalter och lämpar sig således för osaltad diet.
Förvaring: Blommorna torkas eller konserveras i iskuber, som dekoration i drycker och kalla soppor.
Användning: Unga färska blad duger finfördelade till sallader och smakar behagligt liksom gurka. Bladen kan även användas liksom spenat i olika grönsaksrätter. Med blommorna kan man färga ättika blått och de duger även till sallader.
Som läkemedel används torkade blommor som te mot reumatism, bröst-värk, slemavsöndring, njur- och blåsinflammationer. Enligt gammal folktro botar blommor som blandats i vin mot depression och melankoli.
Växtfärgning: Av blommorna erhålles en ljusblå färg.
Humle
Humulus lupulus L.
En gammal lag på den Svenska tiden fastställde att bönderna bör odla humle, eftersom den tidens kosthåll i armén behövde dagligen flera liter öl.
Användning: De kottliknande honblommorna användes som krydda eller läkemedel. Unga fingerlånga skott kan på våren tillredas och ätas som sparris eller tillsättas i sallader, soppor och i stuvningar.
Som läkemedel är humle rogivande och aptitretande. Torkande humlekottar som te eller insatta i kudden botar mot sömnlöshet. Man kunde även blanda med lindblommor. Bör ej användas vid depression.
Stjälkarnas fiber kan spinnas eller duger till repslagning efter att de blivit behandlade (bråkat) liksom lin och hampa.
Isop
Hyssopus officinalis L.
En känd krydd- och medicinalväxt, som även odlades som prydnadsväxt. Ibland har den även förvildats.
Användning: Bladen kan användas som färska till sallader, kött-, fisk- och äggrätter. Som krydda används den i sallader och soppor, kalla drycker och iste samt bålar. Den lämpar sig även till sill, strömming och med korv samt tar bort tranaktig mak från fet fisk. Till bantarnas glädje påstås det att den smälter fett.
Som läkemedel har torkade, blommande örter används kokt mot hosta, gasbildning, katarr, dålig matlust, vattusot samt svettning.(bronkit) Bör ej användas av gravida. Torkande blad och blommor lämpar sig i doftblandningar. Parfymindustrin använder av den destillerad olja till parfym. Av destillat kryddas även likörer. Örten är en omtyckt nektarkälla för bin.
Kummin
Cárum cárvi L.
Kummin är en mycket bekant kryddväxt.
Förvaring: Den kan upplagras i källaren över vintern för att på vårvintern drivas i blomkrukor på fönsterbrädet till delikat salad.
Användning: Fröna används som krydda i bakverk, kött, korv, grytor, soppor, surkål, sallader, ostar, brännvin och likörer samt till parfym. De späda bladen är på våren utmärkta som sallad och soppor eller tillredas som spenat. Koktid 10-15 min. Roten duger till rotfrukt i soppor liksom palsternacka.
Som läkemedel är fröna, aptitretande, hjälper mot gasbildning och befrämjar matsmältningen, ökar mjölkavsöndringen samt hjälper mot kolik. Dessutom uppfriskar de andedräkten.
Kvanne eller fjällkvanne
Angélica archangélica L.
Kvannen växer för det mesta i Lappland vid bäckar, på sjöstränder och sanka ängar. Kvannen är den ståtligaste av alla flockblomstriga växter och den blir t.o.m. 2 m hög.
Innehåller: Det påstås att kvannen varit en viktig vitaminkälla för samerna, men uppgifterna förefaller varit missledande, C-vitamin innehållet är mycket lågt.
Förvaring: Rötterna torkas.
Användning: De unga, gröna stjälkarna är saftiga, och de kan på våren användas som rabarber eller ätas som sådana, sedan det yttre gröna fibriga lagret skalats av.
Unga skalade stjälkar kan kokas till sylt eller kanderas. Rötter och frön kan användas som krydda i mat och likörer. Rötterna har tuggats liksom tuggtobak och i kristider gjorde man även mjöl av dem.
Torkad rot är även ett gammalt läkemedel. Av roten har man framställt ett starkt extrakt, som hjälper mot reumatisk och nervvärk. Roten duger även till lugnande bad. Varma avkok av bladen hjälper mot förkylning, influensa, hosta, bronkit, aptitlöshet och matsmältningsbesvär.
Kyndel eller vinterkyndel
Satureja hortensis
En flerårig kryddväxt som växer vilt i Sydeuropa och har en smak som påminner om oregano och timjan. Plantan förgrenar sig om man skär av stjälkarna ca 10 cm från marken.
Användning: Späda bladen skördas efterhand och används färska eller torkade. Blad eller hela stjälkar används i omeletter, stuvningar, fisk- och grönsakssoppor, grönsallad m.m. Passar främst till t.ex. bönor, ärter, kål- och korv-rätter. Skörda ofta så hålls plantan buskig och fin.
Förvaring: Häng upp och ner för torkning.
Lavendel
Lavandula angustifólia Mill.
Lavendel är en flerårig, aromatiskt doftande och odlas som prydnadsväxt men brukar räknas till kryddväxterna.
Användning: I Sydeuropa används bladen för att krydda kött, och man lär kunna använda den till örtte. Blomskotten kan användas för sin väldoft i doftpåsar och potpurrier. Man plockar blommorna när de just ska slå ut och torkar dem. Om man vill torka och använda den som doftbuketter i t.ex. garderoben, så plockar man blommorna när hälften av axets blommor är utslagna sedan hänger man dem i buntar på ett torrt, varmt och luftigt ställe. Det sägs också att man sover bättre om man parfymerar kudden med lavendeldoft. Av lavendel kan framställas lavendelolja, även kallad spikolja.
Den har också utnyttjats som medicinalväxt och anses vara lugnande och krampstillande.
Libbsticka
Levisticum officinale L.
En gammal känd krydd- och medicinalväxt.
Användning: Späda blad används som krydda i soppor och kötträtter. Den västerländska färdigmatindustrin använder ofta extrakt av libbsticka i konserverna. Den används även i örtlikör och till parfym. Blad och blommor används i Sydeuropa i konserver i stället för dill.
Som läkemedel används torkade rötter, och ibland även blad och frön, mot hosta, vattusot, gasbildning, matsmältningsbesvär och som urindrivande medel (icke för gravida) samt som inhalation mot bronkit. Roten har även utnyttjats i veterinärmedicin.
Luftlök
Állium cepa var proliferum
Den kallas även Egyptisk luftlök, och är en flerårig hybrid mellan lök (A. cepa) och piplök (A. fistulosum). Växten växer inte vild utan har uppstått genom odling. De ihåliga stjälkarna som i topparna bildar ett antal smålökar kan bli 60-80 cm höga.
Innehåller: Vitaminer och mineraler.
Förvaring: Inlagd eller syltad.
Användning: Färsk i sallader, kokt eller stekt i grytor, soppor och till kött och fisk. Luftlöken kan även användas som syltlök.
Malört
Artemísia absinthium L.
Malörten växer ställvis som rester från tidigare odlingar.
Innehåller: Eteriska oljor bl.a. absintol som är ett kraftigt irriterande ämne, som rikligt förtärd orsakar magknip, kräkningar, diarré, bukhinneinflammation, njurskador, blödningar i vaginan och abort. I allvarliga fall kramp, som kan medföra medvetslöshet och dödsfall av andningsförlamning. Dödliga doser är individuella och olikartade.
Användning: Örtens späda blad har ibland använts som krydda i kötträtter.
För övrigt är den känd som en gammal medicinalväxt, vars torkande blomskaft hjälper mot dålig aptit, lever- och gallbesvär, matsmältningsbesvär, reumatism och som maskmedel. Som namnet antyder, har örten även utnyttjats till att fördriva mal och löss samt råttor.
Medikamentet får ej användas kontinuerligt långa tider på grund av förgiftningsfaran. Alkoholextrakt eller absintlikööri är förbjudet, eftersom den är starkt berusande och kan orsaka allvarliga hjärnskador.
Munkrenfana eller gubbaskägg
Tanacetum var críspum
Munkrenfanans blad är krusigare än den vanliga renfanan (T. vulgáre). I övrigt är de ganska lika varandra. Giftig, starkt doftade korgblomstrig växt, som inte har kronblad.
Innehåller: Örten innehåller flyktiga oljor och nervgiftet tujon. Förtäring i stora mängder har orsakat andhämtning och förhöjd hjärtverksamhet, rödaktigt anlete, vidgade pupiller, epileptisk kramp och medvetslöshet. I svåra fall inträffar döden inom några timmar. Renfanan är giftig även åt boskapen.
Användning: Blommande eller plockade vinterståndare som eternell för dekoration. Blomman kan man krydda brännvin med. Bladen kan användas till samma sak om de tas före blomningen. De späda bladen har mycket varsamt använts som ibland som krydda i omeletter och puddingar.
Medikamentet aktiverar urin- och svettavsöndringen, förstärkande och avslappnade för magen. Torkande och krossade skott från blommande växt är läkemedel mot smärtsamma mens och maskmedel, som gravida mödrar inte får använda. Utvärtes har färska blad använts mot åderbrock och sårbehandling.
På rått kött och fisk strödda styckade blad skyddar dem mot flugor. Örten upphängdes i taket för att åstadkomma en god doft samt skydda mot onda trolldom, djävlar och häxor. Man påstod även, att renfanan avvärjer skadeinsekter om den planteras invid köksträdgården.
Växtfärgning: Vid växtfärgning ger blommorna en guldgul färg (betning med alun), orange (kaliumdikromat) och bladen grönt (med lut).
Mynta
Krusmynta eller Grönmynta Mentha spicáta v. crispata
Äppelmynta eller Rundmynta, Mentha suavéolens
Myntorna är fleråriga, sprider sig lätt och dessutom korspollineras ofta med andra myntor. Det som eventuellt kommer upp är en annan sort.. Eftersom de flesta sorter som finns är hybrider är det ingen ide att här presentera dem var för sig.
Innehåller: ämnet mentol och mycket A och C-vitamin. I stora doser och långvarig drickande av starkt kryddat te av mynta är inte alldeles riskfritt, eftersom det kan anstränga hjärtat.
Förvaring: Bladen torkas.
Användning: Myntans späda blad duger till sallader. Torkade blad används till te och som krydda. De lämpar sig liksom mejram speciellt till såser, grönsaksrätter, blodrätter och fårkött samt med nypotatis. Även till örtbuketter, potpurrier, doftkuddar.
Som läkemedel används blommor och blad som te mot magbesvär (gasbildning), förkylning, influensa, astma, hosta, ledvärk, leveråkommor och galldrivande. Även mot angina, gasbildning och för sårbehandling utvärtes. Färska blad kan som sådana att tugga. Av växten destilleras mentol olja, som effektivt förebygger bakterietillväxt och verkar lugnande av nerver och hjärta. Den används inom kosmetiska och livsmedelsindustrin som smakämne på många sätt, även i varma omslag och uppfriskande örtbad.
Krossade blad kan användas för att avvärja flugor. Torkande delar av mynta håller myrorna borta. Torkad ört i en liten tygpåse upphängd i garderoben ger en välluktande doft åt kläderna.
Nattljus eller gulltrav
Oenothera biénnis L.
Användning: Endast de stora saftiga rötterna är ätliga. De rengörs, skalas, kokas mjuk och äts liksom rotväxter. Blad eller andra delar används inte.
Nattljusets olja används i kosmetiska produkter bl.a. i hudkrämer. Oljan hindrar även vitamin E att oxidera.
Oregano eller kungsmynta
Origanum vulgáre L.
Det egentliga svenska namnet är kungsmynta eller vildmejram, men den började kallas till oregano i och med pizakulturens spridning till vårt land.
Användning: Som krydda och läkemedel. Som krydda är bladen lämpliga till pizzor, tomaträtter, löksoppa, makaronirätter, fårkött, kryddfisk spad, oftast i grytor och i såser.
En baddad dryck av blommande toppskott duger som läkemedel invärtes mot hosta, tarmkatarr, diarré och som urindrivande medel samt krampstillande. Utvärtes till gurgelvatten (bronkit) och sårbehandling (antiseptiskt).
Av växten extraherad olja används till parfym och tvål. Torkad ört i en liten tygpåse upphängd i garderoben ger en välluktande doft åt kläderna.
Pepparrot
Armoracia rusticana
Pepparroten har funnits hos oss åtminstone sedan medeltiden. Här och var kan man även hitta den som ogräs i förvildat tillstånd. Den är mycket lättodlad och när den fått fäste behöver man aldrig mer handla pepparrot i butiken. Man kan skörda rötter under hela säsongen och förökning görs enkelt genom att dela roten.
Innehåller: Den brungula roten är rik på C-vitamin och senapsoljeglykosid. När man river pepparroten frigörs en stark flyktig olja.
Förvaring: Den kan rivas och sedan torkas eller djupfrysas. En annan metod är att skörda rötter på hösten och förvara dem i sand. Hela och rena rotbitar kan även förvaras i vinäger. Bladen kan torkas och användas färska eller torkade i sallad.
Användning: Den tjocka roten används som krydda och den är bäst som färsk. Skala den och riv den strax innan användningen för att inte den flyktiga oljan ska försvinna. Pepparroten används i en hel del matlagning t.ex. till kött, lamm, fisk, pepparrotssås, rostbiff, aromsmör, grönsaker och majonnäs. Bitar av skalad pepparrot är en användbar ingrediens i inläggningar. Riven pepparrot i vitvinsvinäger är enkelt att göra och blir till en god kryddvinäger.
Persilja
Petroselinum críspum
En omtyckt kryddväxt med mild smak, som ibland har förvildats.
Innehåller: Järn, kalcium, fosfor samt rikligt A- och C-vitamin.
Förvaring: Torkning
Användning: Både blad och rötter kan användas. De ska inte kokas, utan tillsättas i den färdiga maten.
Persiljan har även medicinal användning. Torkade rötter, skott eller frön hjälper mot gasbildning, vattsot, hosta samt urinvägsinfektion. Den har använts mot psoriasis och bota eksem, eftersom den har renande och vårdande egenskaper för huden. Den är även urindrivande, menstruationsbefrämjande, aptitlöshet, befrämjar ämnesomsättningen. Gnidning med krossad persilja på huden håller myggorna på avstånd.
Enligt folktron är den ett potensmedel och abortört. Man påstår också, att tuggning av persiljan minskar vitlökens ”besvärande lukt”. Persilja-sköljning gör håret glänsande och förebygger uppkomst av mjäll. Den lär även förebygga att bli för mycket berusad.
Röd temynta
Monarda didyma
Trots namnet och likheten är röd temynta inte en mynta. Man odlar den för blommorna och för att använda som te, som man göra av både blommorna och bladen.
Användning: Temynta ska helst användas blandad med annat te.
Salvia
Salvia officinalis
Släktet Salvia består av närapå 900 olika arter och många av dessa är aromatiska och väldoftande. En del är fleråriga och andra kortlivade.
Användning: Torkade blad duger som te eller till teblandningar. De kan även användas som krydda liksom de andra besläktade arterna. Salvia är också populära som prydnadsväxter i perennrabatter.
Spansk körvel
Myrrhis odorata (L.) Scop.
Spansk körvel är flerårig hög växt som gärna självsår sig. Den blir ca 150 cm hög och blommar tidigt på våren. Bladen kan skördas vid behov under säsongen. Både de omogna gröna och de mogna bruna fröna kan man samla in. Spansk körvel har en smak som liknar både anis och lakrits.
Användning: Unga blad och frön och de kan hackas och tillsättas i sallader. Man kan även dekorera med finfördelade blad och strö dem på sura bär och frukter i efterrätter genom att de mildrar den sura smaken. Roten kan ätas som kokt eller användas i olika maträtter såsom andra rotfrukter. Örten är antiseptiskt och bra för matsmältningen. Gröna, halvvuxna frön kan ätas som snask. Bladen kan ersätta sötningsmedel för diabetiker. De kan även användas som brännvinskrydda.
Timjan eller kryddtimjan
Thymus vulgaris L.
Örten är känd som en omtyckt nektarkälla för bin.
Innehåller: Flyktiga eteriska oljor som avsöndras från bladen och ger en aromatisk doft.
Användning: Torkande skott duger för tillredning av te och som krydda liksom timjan. Som krydda passar den till fisk, grillade kött, grönsaks- och äggrätter.
En olja, tymol, används i antiseptiska preparat och som läkemedel (i te). Den är aptitretande, botar hosta, influensa, katarr och magknip (gasbildning), samt krampstillande och hjälper mot luftvägsbesvär. Av blommorna preparerat alkohol-extrakt hjälper tillsatt i badvattnet mot gikt och reumatism. Skotten kan användas som munvatten eller som inhalation galldrivande (bronkit, hosta, klåda, hudinfektioner)
Torkad ört i en liten tygpåse upphängd i garderoben ger en välluktande doft åt kläderna.
Citrontimjan
Thymus x citriodorus
En bredbladig timjan med härlig frisk doft och smak av citron. Den är en förädlad citrondoftande hybrid mellan arterna stortimjan och kryddtimjan.
Användning: Liksom vanlig timjan. Smaken hos citrontimjan utvecklas bäst under höga temperaturer. Den doftar friskt och gott och sätter en speciell prägel på matlagningen. Den passar särskilt bra till fisk- och äggrätter samt ljust kött. Den kan också användas till fruktdesserter.
Vinruta
Ruta graveolens
Vinruta är en gammal medicinal- och kryddväxt, som förr i tiden odlades mycket allmänt.
Innehåller: Färska blad innehåller en flyktig olja. Färska örter irriterar huden och förtärda förorsakar de svullen tunga, ökad salivavsöndring och magkatarr. Furanocoumarinet gör huden känslig för solljuset.
Användning: Torkade örter används som krydda. Vid måttligt användning har vinrutan inga hälsofarliga olägenheter. Men på grund av dess starka smak går det inte heller att använda den för mycket. Bladen duger även till doftblandningar
Som läkemedel har bladen använts före blomningen. De botar små sår, krosskador och brännsår. Användes även mot reumatism, ledinfektion, veninflammation, menstruationsproblem och svettning.
I klostren användes den för att nedsätta munkarnas sexuella begär. När jägaren beströk vinruta och järnört på flintbössan, säkrade han sig ett gott jaktbyte. I kyrkorna använde prästerna örten för att fördriva onda andar.
Växtfärgning: Ger en vacker grön färg.
Vitlök
Állium sativum
Vitlök är en mycket gammal kulturväxt, som har en karaktäristisk lukt och smak.
Innehåller: rikligt med mineraler och eteriska oljor, vitamin A, B och C. 100 g vitlök innehåller 158 kcal och 15 mg C-vitamin.
Vitlök sänker halten kolesterol och triglycerider i blodet, sänker blodtrycket och blodsockret. Vitlök har också anti-inflammatorisk, antibiotisk och maskfördrivande verkan. Vitlök är också kramplösande, väderfördelande och hämmar bakterie-jäsning i tarmarna. Vitlökens hormonverkan kan lindra besvären i klimakteriet.
För att bli av med vitlöksdoften i andedräkten finns olika knep. Här är några av dem:
– Tugga på persilja, basilika, mynta eller timjan.
– Svälj en hel vitlöksklyfta innan du äter mat med vitlök.
Åbrodd
Artemísia abrotanum
Åbrodd är en starkt doftande flerårig växt som blir ca 80 cm hög. Bladen är trådsmala. Blommorna är gröna och mycket små. Den är nära släkt med malörten men doften är en helt annan. Doften är sötaktig och påminner om parfym.
Användning: Växten har en smak som påminner om dragon. Av denna orsak duger den som krydda till fisk och höna samt speciellt som brännvinskrydda. Tidigare har den odlats som parfymväxt till doftpåsar, potpurrier och kryddbuketter och sk. kyrkkvastar.